Alison Carré: ”Mellan tennis och padel, mitt val gjordes snabbt”

Äktenskap, osteopati, ny partner... vid 29 förbereder sig spelaren från La Tranche-sur-Mer för att spela en speciell säsong

En tenniskvinnas ansvar

Tennis har alltid varit en del av mitt liv. Jag började spela när jag var 5 år gammal och jag spelade all min tennis i regionen Pays de la Loire. Jag gick till och med med i hoppcentret i Nantes när jag var 12 år gammal.

Hans erfarenhet i USA

Innan jag klarade min studentexamen planerade jag att åka till USA. Några vänner åkte dit och de sålde upplevelsen till mig. Med alla tennistävlingar jag hade blev det komplicerat. Så jag lade idrotten åt sidan för att fokusera på mina studier.

Efter att ha tagit min studentexamen kunde jag sluta i fyra år. Först in Tennessee till Clarksville i ett år och sedan Fresno Kalifornien. Jag gick på universitetets tenniskurs, det gjorde att jag kunde studera fysio medan jag fortsatte att spela tennis. Jag var 1/6 då. Min ranking gjorde att jag fick ett fullt stipendium, jag hade inget att betala. Jag kom till USA på grund av tennis, men inte specifikt för tennis.

Le padel som en självklarhet

Mitt sista år i Kalifornien, det var problem med mitt college, min tränare fick sparken och jag kunde inte spela på ett år. När jag återvände till Frankrike saknade jag tennisen lite. Jag åkte på semester till La Rochelle och en vän presenterade mig för padel. Jag älskade. När jag kom till USA insåg jag att tennis var väldigt lagorienterat, vi gjorde många dubbelspel och jag gillade det verkligen. Det är just tack vare detta som jag snabbt fattade tycke för padel.

När jag återvände till Lyon gjorde jag lite research, jag registrerade mig på en sida för att hitta partners och det var så jag spelade Esprit för första gången. Padel. Sébastien Cornet observerade mig mycket och han förklarade för mig att jag hade bra tennisbaser som kan hjälpa mig i padel. Det gick väldigt snabbt och jag kom varje vecka för att träna. Mellan tennis och padel, mitt val gjordes snabbt !

Ett första minnesvärt minne med Camille Martinet

Sport är enkelt, antingen tävlar jag eller så gör jag det inte. ! Jag lärde mig snabbt de taktiska och tekniska grunderna på träningen och jag gjorde P100 och P250 i Lyon. När jag började padel Jag spelade med Camille Martinet. Vi gjorde många turneringar tillsammans och vi trivdes verkligen. Mitt bästa minne var en P500 i Lyon. Vi kommer ur kvalet, vi var runt 700 i ställningen, ingen väntade på oss vid vändningen. Vi kommer till finalbordet, vi möter tjejer bland de 20 bästa, 30 var galet! Det gav oss intensiva känslor och det var då jag sa till mig själv "om jag tar fler lektioner kanske det finns något att göra".

En atypisk stil med råd från Johan Bergeron

Jag har ett väldigt aggressivt spel. Dubbeln i USA lärde mig verkligen om volley och om positionssinne. Jag har en bra smash och en bra vision av spelet, det hjälpte mig mycket i padel. Jag har fortfarande ett stort problem som kvarstår idag, jag tenderar att vilja avsluta punkten för snabbt. Jag måste bygga upp mitt spel mer, ha mer tålamod.

Jag har en lite atypisk stil men det är min styrka. På råd av Johan Bergeron kombinerar jag backhand med en och två händer. I Spanien gör de det mer och mer, så jag litar på honom. Med en hand kan jag inte spela platt och min handled är lös.

Mellan frustration och motivation på Open Padel Arena (lagturnering)

Det var ett komplicerat spel. Inför detta möte var det huvudvärk vad gäller valet av par. Till sist spelade vi tillsammans med Lucile Pothier. Vi vinner första set samtidigt som vi jagar efter poängen hela tiden. I andra kommer Mélanie (Ros) och Marie (Lefevre) tillbaka framför och i tredje set har vi chanserna men vi lyckas inte. Vi vet att den här matchen kan vända åt det ena eller andra hållet, oundvikligen tynger det moralen. Mycket besvikelse, men samtidigt intalar vi oss själva att vi inte var långt efter och det är fortfarande tjejer som spelar väldigt bra.

En vardag mellan osteopati och padel

Mina fysiostudier i USA var värdelösa i Frankrike. Jag började om från början. Jag gjorde mina fem års osteopatistudier i Lyon och för två år sedan tog jag examen. Så fort jag fick det hade jag chansen att öppna min egen praktik, vilket gör att jag kan öppna och stänga enligt mina nischer. Så fort jag har helgturneringar stänger jag. Jag begränsar mig fortfarande till två turneringar per månad, för ekonomiskt kan jag inte göra mer. Utan sponsor är det komplicerat, allt står på min bekostnad. Dessutom, i Lyon, har vi inte många turneringar över P250. Varje gång måste du åka västerut eller till Paris och det är dyrt.

Ett speciellt år 2023

Jag skulle vilja komma närmare topp 20 men det är svårt att projicera mig själv. Det är ett speciellt år för mig, Jag ska gifta mig nästa juni. Så det finns månader där jag inte kommer att kunna spela och ekonomiskt kan det vara komplicerat. Jag kommer inte att kunna göra alla turneringar jag vill. Det var därför jag inte började med en speciell partner den här säsongen. Jag kommer att göra så många turneringar som möjligt med de tjejer som kommer att vara tillgängliga.

Leker med Louise Bahurel

Jag gillar verkligen att leka med henne. Vi kommer att kunna vara tillsammans den här säsongen, men hon vet det, jag kommer inte att kunna säkerställa alla turneringar. Vi hade två fantastiska föreställningar kl P1000 i Merville (3^th) och Rouen P1000 (4^th). Det var våra första turneringar tillsammans, vi är medvetna om att det fortfarande finns riktmärken att ta men det är lovande. Jag tycker att vi har ett spel som kompletterar varandra. Hon är mer tålmodig än jag i spelet. Hon är ung och hon har en stor framtid inom denna sport, vi kan hjälpa varandra.

Hans dröm: att gå med i det franska laget... som osteopat

Jag vet att jag inte kommer att tjäna mitt uppehälle med padel, det blir inte mitt jobb. Å andra sidan är min dröm att bli osteopat för det franska laget av padel. Varje gång jag ber tjejerna om lite information så vågar jag inte presentera mig ännu, men i framtiden skulle det vara fantastiskt att bli utsedd till osteopat för det franska laget!

Vincent Gallie

En fan av oval fotboll, rund boll men också racketsporter, blev han stucken av padel under sin tonårstid i Galicien. Lika bekväm framför kameran som bakom en mikrofon kommer Vince att kunna ta med sig sin vision och expertis som fan av den lilla gula bollen.