Förra helgen i Tarragona,  Agustín Tapia vann ytterligare en final . En till, tillsammans med Arturo Coello mot Chingotto/Galán  7 / 6 7 / 5  i en spänd och jämn match som de vunnit så många den här säsongen mot världens andra par.
Men det som kommer att bli ihågkommet är inte de vinnande slagen eller den lyfta pokalen.  men Tapia, i tårar, oförmögen att hålla tillbaka känslorna.  En total besvikelse för en spelare som skriver historia inom sin sport.

Ett instabilt toppmöte

Vi beundrar ofta mästare för deras konsekvens och förmåga att vinna, och glömmer ibland det.  Denna regelbundenhet har ett pris Att vara på toppen är  att bära permanent press , det handlar om att alltid behöva bekräfta, alltid vara närvarande, alltid inta sin status.

 Tapia, med Coello,  har dominerat padelvärlden i över ett år. Tillsammans är de paret att slå och  varje match låter som en final  för sina motståndare. Och medan strålkastarna lyser upp troféerna,  Ingen ser utmattningen som byggs upp bakom kulisserna. 

Ett handslag… sedan total avkoppling

Argentinaren höll ut till slutet. Ända fram till handskakningen med sina motståndare, som den exemplariska proffs han är. Och sedan, när han återvände till sin stol,  Tapia vänder sig till sin tränare, Martín Canali Han kramar henne länge, sätter sig sedan ner, tar sin handduk och  brista i gråt .

En sällsynt, nästan intim scen, men ändå fångad inför tusentals åskådares ögon.  Tapia, världsetta, har inte ens längre styrkan att fira.  Känslorna tar över:  en rå utgåva , den hos en atlet i slutet av sitt liv.

Toppens osynliga ansikte

Att vara i toppen av padelvärlden handlar inte bara om att glänsa. Det är  stödja en permanent vikt  förväntningar, medietryck, fysisk intensitet, resor och en skyldighet att vinna varje turnering.
Tapia vet:  att falla skulle vara lättare än att stanna där uppe .

Denna förträfflighet, som vi hyllar, är också  ansträngande Det kräver ett sinne av stål, en oklanderlig kropp, kroppar som ibland ger upp som  denna söndag efter en fjärde titel i rad .

Vapenvilan, mer än välkommen

P1 i Tarragona var den sista turneringen innan  en månads paus Ett andetag som Tapia tycktes vänta otåligt på.  Hennes tårar är tårar av befrielse , men kanske också från ett överskott som innehölls i veckor.

Turneringarna följer på varandra och  "El Mozart"  förblir i sin bubbla, vänd mot  ren prestanda  där han tillägger  magiska ögonblick med rörelser som bara han känner till hemligheten bakom.  
Turnén tar aldrig riktigt slut, men för honom kan den här pausen vara  viktigt för att återfå lite balans  och lämna dem  batterierna laddas på P1 i Madrid  början av september.

Teo Vieau

Han upptäckte padel 2016 i Nantes och fastnade snabbt för sporten, och klättrade till och med till 474:e plats i Frankrike. Kommentator på Padel Mag TV, han bevakar de olika turneringarna på den franska banan såväl som internationella turneringar som anordnas i Frankrike!

På samma ämne

Taggar